Vättern

Vättern, Huskvarna, Sverige, 21/12 09.


 

 

Det är vinter.




Vättern, Huskvarna, Sverige, 21/12 09.Vättern, Huskvarna, Sverige, 21/12 09.Vättern, Huskvarna, Sverige, 21/12 09.


Perfektionism

Människor vill inte bli påminda om sina fel och brister - de vill bli hänförda och inspirerade. De vill se perfektion, inte mänsklighet. Jag tror att det kan gå överstyr. Speciellt när man får perfektionen att framstå som ett verkligt ideal. Speciellt när perfektionen inte är särskilt perfekt.

I antikens Grekland försökte man i konsten inte avbilda verkligheten; man försökte avbilda det perfekta. Kanske är det samma idé och strävan som ligger bakom Platons idélära, och nästan alla religioner. Tanken på att det perfekta existerar, som idé eller en högre verklighet, och människans vilja att nå dit.

Är det bra eller dåligt? Förmodligen är det viktigt för oss att ha något att kämpa för, något bättre att efterlikna, för att vi inte ge upp och nöja oss med sämre. Jag vet inte hur mycket den antika konsten påverkade människor och hur de ställde sig till den, men jag får en känsla av att de inte såg på sina statyer som vi ser på våra reklampelare. De avbildade sina gudar som gudomligheter - vi retuscherar oss själva och hävdar att det är så vi bör och måste se ut. De "förbättringar" vi gör är knappast heller till der bättre; vi försöker inte framhäva det bästa i en människa, utan uppmuntrar snarare orimliga och ohälsosamma modenycker.

Det måste finnas utrymme att bli - bli bättre, utvecklas, nå högre - istället för att vi skall antas behöva vara bäst hela tiden. Och ramarna för vad "bättre" är måste sättas av det vi själva kan vara - inte av en trend som snarare gör oss sämre, och som inte har något med mänskliga möjligheter och begränsningar att göra.



Lite redigerad. Blyerts, A3.


Intelligent cynism

Är det smart att ständigt tänka på domedagen?

Akvarell, A4.


Korp

Akryl, 60x90 cm.

 

Jag borde försöka slentrianmåla oftare. Det är roligt och avkopplande, och även om det inte resulterar i exceptionellt personliga och fantastiska bilder så är det ändå utveckande. Kanske borde jag ge mig in på konstnörderier på riktigt, med en massa upprepningar, faktaletande och rena tekniska övningar. Men med bristande självdisciplin är det svårt.


Halvmänniskor

House of wax - filmen - går på TV, och jag drog mig till minnes en artikel om artificiell intelligens i Illustrerad Vetenskap. Där hävdades det att man i framtidens robotar inte kommer att eftersträva ett naturtroget mänskligt utseende, utan snarare ett där man tydligt ser att robotarna är maskiner. Något som ser för mänskligt ut - utan att vara mänskligt - är skrämmande. Filmkonceptet i House of wax - med galna mördare och vaxdockor som egentligen är inkapslade människor - kan verka lite löjligt, men jag tror att det ligger mer bakom det än man kan ta till sig i en amerikansk skräckfilm från 2005.

Vad som är mänskligt är så oerhört väsentligt för en människa att det märks tydligt när något fattas. Livet, till exempel. När det som saknas inte riktigt verkar saknas - för att roboten, eller vaxdockan, ser så levande ut - förstår vi kanske att något är fel utan att hjärnan riktigt kan koppa ihop det, så att vi får den där krypande obehagskänslan.

Halvmänniskor skall vara halvmänskliga hellre än "så människolikt som möjligt"-mänskliga.
Så jag förstår att någon någon gång fick idén till en skräckfilm under ett besök på vaxkabinetten, men jag tycker nog ändå att amerikansk skräck från 2005 är lite löjlig.


Kol, ca 85x185 cm.


Omtanke

Jag känner kanske för mycket och alldeles för lätt. Även om jag inte kan styra hur jag känner måste jag komma ihåg att det inte nödvändigtvis finns någon grund - hos mig - för känslorna. Jag behöver inte leta efter orsaken i mig själv, för det kanske inte är något i mitt liv som är fel. Är jag ledsen behöver det inte betyda att min värld rasar samman. Det behöver inte innebära något mer än att jag är ledsen.

Och det är okej att jag känner empati för andra utan att jag försöker identifiera mig med ekot av deras sorg, och jag måste inte ha något lika hemskt som de att sörja för, för att kunna sörja för dem.
Idag är jag inte ledsen för att jag mår dåligt - idag är jag ledsen för dig.

Ni finns i mina tankar, även om jag inte räcker till.

RSS 2.0