Vad är konst?

Skrot.

 

 

Vad är konst?

Jag blir allt mer övertygad om att det kommer att vara den stående frågan för mig under det här året. Med en början av "think outside the box"-projekt varvat med teckning och måleri, följt av än mer utmanande uppgifter som i varierande grad har platsat i (och utanför) den mest konventionella konstvärlden, har i alla fall jag tvingats revidera mina tankar kring konsten på ett antal punkter. Och jag skulle inte bli förvånad om i slutändan får vända upp och ned på begreppet helt.

 

Vi jobbar med projekt som leds av olika gästlärare, och sträcker sig över en eller ett par vekor. Varje lärare har sin egen konstnärliga bakgrund och sin personliga syn på konst, vilket förstås påverkar undervisningen och gör den varierad. För mig som är inte är så insatt i proffessionell konst är det spännande att höra om dess alla uttryck och varianter. Inte minst när jag står öga mot öga med dem som förespråkar den typ av konst jag själv brukar kommentera med "det där är inte konst, det är skräp".

Så vad är då konst? Jag har gått från den ganska enkla idén om att konst helt enkelt är det som är vackert, till att lägga in fler kriterier för begreppet; konst skall berätta en historia, konst skall spegla konstnären, konst skall väcka känslor hos betraktaren och konst skall vara estetiskt tilltalande för en så bred publik som möjligt. Det skall dessutom vara unikt och genomarbetat och helst omöjligt att kopiera. Och visst är dessa kriterierna för en del konst, men ju mer jag ser och hör om andra konstformer, desto mer vidgas ordets innebörd. Jag kanske fortfarande inte tycker att en pissoar är vacker bara för att den står på ett museum, och jag kanske fortfarande inte tycker att den platsar på ett museum till att börja med. Men det kanske är konst ändå. Kanske just därför.

Ärligt talat tycker jag nog inte att det spelar någon roll vad som är konst. Och framförallt spelar det ingen roll vad jag tycker. Det gäller för det ordet som för alla andra ord att betydelsen ändras med tiden, och det helt är beroende av vad människor menar när de använder det. Tycker hela konstsverige att en konststuderande som spelar psykiskt sjuk är ett konstverk, ja då är det det. Tycker jag då inte om det är det varken relevant eller korrekt att säga att det inte är konst - hellre då att jag säger att nutidskonst inte tilltalar mig, och att jag tycker att den får för mycket plats i det offentliga rummet. Det enda jag gör genom att käbbla om definitioner då är att försvåra kommunikationen.

Missförstå mig rätt; inser konstvärlden att man kan för tusan inte kalla vad som helst för konst, då kommer begreppet att smalna av igen och människor kommer att tala om färre saker när de säger "konst". Men så länge världen är relativt enig om att konst är något flummigt och abstrakt som man inte kan sätta fingret på, då kan en lyktstolpe med en slips betraktas som konst och en konstnär kan tjäna otroliga pengar på den där slipsen. Och när det gäller språkliga uttryck, som ord (som "konst"), så handlar det om demokrati, vare sig man vill det eller inte.

Men vem kan då kalla sig konstnär?
Gästläraren för den här veckan, Matheiu Vrijman, introducerade det som kallas "ready-made" och "recycling art" för oss. Han talade också om konstnärskap och värdet av konst, och hävdade att något av det mest arroganta en konstnär kan säga är "jag kan inte bli konstnär, min konst är inte bra nog". Konstnären är inte rätt person att sätta ett värde på sitt eget arbete, det är det resten av världen som skall göra. Om det du skapar är uppskattat och människor tycker om det, vem är då du att säga att resten av världen har fel, och att det bara är din uppfattning av vad som är konst som är korrekt? Skulle bagaren slänga bort sitt mest sålda bröd bra för att han själv inte tyckte om det?

Nu finns det vissa kriterier för vad som är konst och vem som kan kalla sig professionell konstnär (utställningar på den etablerade konstscenen och bedömningar av den etablerade konsteliten bland annat), men faktum kvarstår att konsteliten är beroende av den stora massan, som förvisso till stor del lyssnar snällt på konsteliten men som ändå sätter normen för vad saker och ting kallas.

Människor tycker om, nej, behöver konst, och konstnären fyller det behovet.
Köper folket bagarens bröd är bagaren viktig och brödet värdefullt - vill folket se konstnärens konst är konstnären viktig och konsten värdefull. Framförallt är brödet bröd, och konsten konst, oavsett vad enskilda individer har för åsikter om det, även om definitionen luckras upp och behöver täcka fler eller andra aspekter än det gjorde från början. Vad du anser att konst är, det är inte intressant (mer intressant än din definition av bröd kanske, men egentligen ändå inte intressant) - det är vad du tycker om det som kallas konst som är intressant.

Fast tja, egentligen är begreppet "konst" så luddigt att det är nog intressant att höra vad du tycker att det betyder trots allt. Men jag ser det som att alla dessa åsikter om vad "konst" innebär snarare är förslag - för kampen om den gemensamma definition - än fullt legitima åsikter som är rätt eller fel eller bara speglar en smak.

Trollskog

Watercolour, charcoal and white pastel, about 45 x 60 cm.

 

Tack för idén, P. Det är inte ofta jag kan ta till mig och måla sådant andra tycker att jag skall måla, men en utmaning är alltid en utmaning (som synes). Hur skall man få bra resultat utan att riskera att göra fel? Jag tror att jag har blivit bättre på att chansa, att misslyckas, att våga lära mig av mina misstag (även om jag fortfarande tycker att jag borde vara bättre än bäst hela tiden). Kanske blir jag större än Bauer. Kanske är troll och folktro inte min grej. Men man måste testa för att veta!


Höstväg

Akvarell och kol, 35x25 cm.

 

 

Det är höst - nästan vinter - och mörkret sänker sig över Sverige. Jag skall inte förneka att jag påverkas av vädret, men det är vackert, och jag är kär och lycklig. Ensamheten är smärtsamt ensam förstås, men i mörkret finns ett slags lugn som gör att hetsjakten på ljus och omedelbar glädje inte känns lika livsviktig. Det är okej med ett nedtonat mörker i en stillsam ensamhet, och jag kan fascineras av naturens färgsprakande död i lugn och ro; hösten är fantastisk, dyster eller ej.


RSS 2.0