Cunt

Akryl och cigarettaska, palettkniv och pensel, 24 x 33 cm.

Akryl och aska, palettkniv och pensel, 24 x 33 cm.

Tre anledningar till varför traditionell konst gör sig bättre i den fysiska världen än den digitala (och varför den behövs)

1.

När man tittar på bilder på internet - speciellt när det är ett antal - så ger man dem oftast bara ett snabbt ögonkast, för att sedan klicka vidare till nästa. Det är svårt att orka, vilja eller hinna ta till sig varje bild till fullo, för det finns så mycket skräp på internet så man är van vid att behöva sålla bort det mesta; eftersom utrymmet är oändligt så sker inget vettigt selektivt urval. Och allt går snabbt.  Går du däremot på en utställning har konstnären medvetet valt ut bilder för en viss målgrupp eller ett visst sammanhang, för att göra det lättare för dig som betraktare att ta till sig konsten, och du får tid och utrymme att tänka och betrakta.

2.

När man tittar på fotografier på en datorskärm så påverkas kvalitén inte bara av hur bra kameran/fotografen är, utan också av hur bra din skärm är, hur färgerna är kalibrerade etc etc så en bild görs sällan rättvisa på en skärm. Framkallade fotografier eller original är en helt annan sak, där har konstnären själv kontroll över slutresultatet och han/hon kan själv i mycket större utsträckning styra vilken känsla bilden skall ge. I målningar kommer texturen fram bättre, och alla typer av bilder kan få en annan känsla beroende på rummet, ljuset etc.

3.

När du läser en text eller ser en bild, en föreställning eller vad som helst på datorn så är det oftast i ett sammanhang där just ditt verk inte ges något egentligt fokus. Det finns inte sällan tusentals andra bilder, texter och föreställningar ett enkelt klick bort, och man har oftast andra saker att göra, annat man kan göra som är så lockande att man inte till fullo koncentrerar sig på bilden, texten eller föreställningen i fråga. Dessutom har man så många valmöjligheter och är så van vid det snabba tempot att man ofta inte ens ger enskilda verk en ärlig chans, om de inte är helt fenomenala från början. Och det öppnar bara för en viss typ av känslor, en viss publik, en viss typ av konst. Det kan vara oerhört givande att tillåta sig själv att andas, ta sig tid att ta till sig ett konstverk och ge det en ärlig chans - både för sig själv och för konstnärens skull.

Little thing #19

När man har packat upp alla flyttkartonger, och i efterhand upptäcker att man helt har glömt att titta i en mindre låda. När man i denna låda hittar en påse, och i påsen en massa saker man inte hade en aning om att man hade packat ned.

T ex:
- Två par oanvända öronproppar
- Ett hänglås
- 10 brittiska pund, och ett gäng mynt
- Fyra förpackningar blyertsstift
- Tuggummin och halstabletter
- Nyckeln till hänglåset, samt ett par andra nycklar
- Ett usb-minne på 256 mb
- Nio plektrum
- Tre knappar från en tröja (som nu bara har två knappar kvar)
- Nya gitarrsträngar
- Pennor och suddgummin


Det känns lite magiskt, som att hitta en skattkista!

Chewingcord

Kulspetspenna, varje bild ca A6.

Little thing #18

När man går en promenad mitt i natten och det är ensamt och mörkt, och man ändå inser att världen vill dig inget illa, och den är inte tom och död. En fisk rör upp ringar på den annars svarta, stilla vattenytan, och en fågel i något träd någonstans sjunger. En konstnär plockar i ordning det sista efter kvällens arbete i sitt fortfarande upplysta galleri - och påminner dig om att det kommer alltid att finnas konst, och människor som brinner för den, som vill, kan och måste uttrycka sig och skapa, och tolka världens skönhet - och en reserverad men nyfiken katt tittar på en bit bort.

Never you



As time goes by the sky turns blue
and so does everything we do.
Can't you see it's always me,
it's never you, never you -

Life's too good and Love's too true,
I'm stuck to you with paper glue
but rock is all I'll ever be,
it's never you, never you -

as the sky turns silvergrey
the greenest grass withers to hay,
and all the seagulls laugh at me -
the blackest stone they'll ever see -

and we will be okay,
but that is all we'll ever be,
and it is always me, never you,
it's always me, always me...

Yes it is high, the price we pay
to turn to face this our decay,
but our choice is never free
so it wouldn't matter anyway -

you cannot hide and I can't stay,
we couldn't last another day,
it's never you, always me
and I don't know what else to say...

I'm sorry, but I always knew
that we weren't meant to be,
it's never you, never you,
never you, it's always me -

you deserve much more than this,
I'd give you all, you know I would -
the sweetest love, the deepest bliss -
but I never could, never could...

ADBD

Kulspetspenna, varje bild är ca A6.

RSS 2.0