Minnen

Livet består av minnen. "Lev i nuet" säger man, men ett exakt "nu" är ingenting utan kontexten. Och våra framtidsplaner påverkas av vad vi vet - vad vi minns - sedan tidigare.

Vi vet redan att vi generellt minns vissa saker bättre än andra. Starka känslor sätter tydlig prägel och ju fler sinnen som är inblandade, desto bättre sätter det sig i hjärnan.

Vi väljer inte alla våra minnen. Ett trauma kommer att påverka dig hela livet, förmodligen negativt. Men du kan alltid välja att göra det bästa av situationen, av livet.

Faktum är att ett rikt liv är ett liv rikt på erfarenheter. Jag kan sitta och vara nostalgisk i timmar, och det kan vara fint nog. Men anledningen till att jag kan det är att jag någon gång har upplevt något, på riktigt, som påverkar mig känslomässigt. Jag kommer högst troligtvis inte om tio år vara nostalgisk över att jag satt och skrev på min blogg, tittade på samma avsnitt av en tv-serie för tredje gången, eller halvsov framför en dålig film. I vilket fall som helst är inte dessa upplevelser det jag vill skall prägla mitt liv - då vill jag hellre minnas livets intressantare resa genom verkligheten, med andra människor, intressanta samtal, spännande platser, utmaningar, nya lärdomar, insikter, kreativitet, relationer, kärlek, förtvivlan, saknad, lycka...

Jag har dessutom ganska dåligt minne, så jag borde göra vad jag kan för att händelserna verkligen skall fästa i mina synapser. Dvs, uppleva mycket, med intensinv sinnesnärvaro och svallande känslor.

Även om ensamheten, den inre världen, också kan vara nog så viktig att genomleva.

Pretentious movies

Kulspetspenna, A6.Kulspetspenna, A6.Kulspetspenna, A6.Kulspetspenna, A6.Kulspetspenna, A6.Kulspetspenna, A6.Kulspetspenna, A6.Kulspetspenna, A6.

One of those days...

Bläckpenna, A6.Bläckpenna, A6.Bläckpenna, A6.Bläckpenna, A6.Bläckpenna, A6.Bläckpenna, A6.

Leaking trees

Jag försökte göra en musikvideo. I brist på filmkamera nyttjade jag den vanliga trogna systemkameran, så efter tusentals stillbilder - och en hel del frustration - är det här resultatet.

 

 

Here is a rain
Here is a mountain lake
a waterfall
Here are ocean waves

Here is time
a broken hour glass
an ocean tide
Here's a bursting dam

Here is a heart
Here is a thunder storm
lightning struck
Here are flaming clouds

Here is a wind
Here are singing leaves
leaking trees
Here are earthly tears

Here is a rain...


Dödsångest


Desperation och dödsångest

Något av det sorgligaste jag vet är nog en fisk på land.
Hur den förtvivlat öppnar och stänger munnen, hur den sprattlar och vrider sig för att ta sig ifrån det helvete som världen utan vatten är för den. Hur vår livgivande luft blir som ett gift, hur vår stabila, trygga mark blir som fruktansvärda bojor, hur oerhört tydligt malplacerat detta annars så obehindrat graciösa djur är.

Hur tiden rinner iväg, som sand ur ett sprucket timglas, och hur de svarta, uttryckslösa ögonen stirrar tomt i all oändlighet, för att snabbt bli oseende, mörka hålor, själlösa speglar i en livlös kropp.

Den desperata, lönlösa kampen för livet!
Den tysta dödsdansen, stumheten, i en förvriden värld av ljud!

I mina drömmar är detta symbolen för desperation och dödsångest. I alla fall är jag alltid förtvivlad när jag vaknar efter en natt av döende fiskar - de är alltid lika viktiga, och jag hinner aldrig rädda dem.

Livet II

Du vet hur man kan bli alldeles gripen av en historia - en bok, en film, en låttext, vilket medium det är spelar ingen roll - riktigt fascineras över hur starka känslor som väcks, hur vackert, spännande, intressant det är, och sedan besviket ramla ner i den melankoliska insikten att "det är inte på riktigt"?

Du har fel. Det är på riktigt.

RSS 2.0