Eskapism

Ingenting är längre riktigt verklighet.
Jag vet att jag är vaken, för allt är som jag minns det -
i övrigt är mina drömmar precis såhär,
och jag går vilse när jag drömmer att jag vaknar
om och om igen.

Men jag klagar inte - verkligheten är inte så verklig ändå,
och sinnesförvirring är bara en annan typ av flykt.
Jag är gärna landsförvisad från min realism just nu -
när hela världen är i gungning.


Du brukade hålla mig upprätt -
åt rätt håll -
så det är inte så konstigt att jag nu snubblar på allt
och hela tiden balanserar på kanten.
Det är farligt och jag hittar inte riktigt marken.


(Du var nästan starkare än den.)


Men jag saknade friheten att kunna falla.


Nu håller jag John Silver i handen, och faller,
och vet att kärlek aldrig dör -
det är bara vi som måste välja våra vägar.


RSS 2.0