Kraftledning

 

 

Akryl på duk, ca 70 x 120 cm
Akryl på duk, ca 70x120 cm.

 

 

 

 

Akryl på duk, kanske 50 x 70 cm
Akryl på bommulsväv, kanske 50x70 cm.




Little thing #14

Endorfinkick. (När man är alldeles slö och bara vill ha något kemiskt som kan få en på bättre humör är det oerhört skönt att ge sig ut i kylan och jogga eller springa tills benen domnar bort och man ramlar ihop i en trött hög när man kommer hem, och bara låta känslan av framgång och välbefinnande skölja över en.)

Little thing #1-13

Här är de små glädjeämnen jag har kommit mig för att skriva ner hittills.

9/5
Little thing #1: Jag är förkyld, vilket innebär att jag har något vettigt att säga när någon frågar "hur är det?", och slipper standardiserade artighetsfraser.

Little thing #2: God mat. (Jag börjar bli frisk, och har fått tillbaka smaksinnet!)

10/5
Little thing #3: Vardagsmotion. (När folk bestämmer sig för att hugga en med nycklar, slå en med handdukar och skjuta en med soft airguns kan man alltid ge igen, brotta ner dem och springa undan, och därmed bli av med lite överskottsenergi.)

Little thing #4: Bra musik. (När andra stör, eller man känner sig störd i allmänhet, kan man bara höja volymen och drömma sig bort.)

Little thing #5: Solsken. (När jag är på väg någonstans stannar jag alltid upp lite när molnen spricker upp, för att kunna uppleva solskenet så länge som möjligt. Det gör mig alltid lite gladare.)

11/5
Little thing #6: Riktigt tidiga morgnar. (Att få hela världen för sig själv, dela en kopp kaffe med den nyss uppstigna solen, se frosten smälta till gnistrande vattendroppar i gräset och höra morgonpigga fåglar vakna - det kan bota vilken "GAAAH JAG HAR INTE SOMNAT ÄN OCH JAG SKALL TILL SKOLAN OM ETT PAR TIMMAR"-ångest som helst.)

Little thing #7: En riktigt bra diskborste. (Jag hittade en bättre variant än den jag haft tidigare i skåpet, och tjena vad bekvämt det blev att diska plötsligt! Jämförelsevis i alla fall.)

14/5
Little thing #8: Minnen. (När man är på en plats eller träffar någon - eller inte - förstärks alltid alla upplevelser av det man har med sig sedan tidigare. En så enkel sak som att komma hem och gå en promenad med hunden blir så mycket finare när man får återuppleva vad man gjorde där som barn, hur hunden brukade vara som valp, hur mycket man - och omgivningen - har utvecklats. Det kan dessutom vara fint att drömma sig bort helt i nostalgin, de dagar då verkligheten inte anknyter till något av det fina alls.)

15/5
Little thing #9: När man får precis den tetriskloss man behöver.


Little thing #10: När man får precis den tetriskloss man behöver, två gånger i rad!

16/5
Little thing #11: Dörrarna till omklädningsrummen på Rosenlundsbadet, som man inte behöver trycka ner handtaget på. (Evelin påpekade detta fantastiska faktum när vi var och simmade häromdagen. Det är faktiskt väldigt praktiskt att bara kunna knuffa upp dörren utan att behöva ha händerna fria.)

17/5
Little thing #12: Vinden i ansiktet. (När ingenting händer, när den där påträngande tristessen ligger som klistrad mot huden och det är varmt och jobbigt - då är det fantastiskt skönt att gå ut och känna hur det blåser sådär lagom mycket. Så att man riktigt upplever hur någonting i alla fall rör sig i världen, och man själv blir berörd.)

23/5
Little thing #13: När en geting surrar runt irriterande nära och sedan försvinner, för att inte komma tillbaka. (Det är jättemysigt att dricka kaffe ute i morgonsolen, men det stör lite om man behöver sitta på helspänn för att man omringas av eventuellt aggressiva monsterinsekter. Då är det en väldig lättnad när man försöker att mota bort dem med tankekraft, och det fungerar.)

Enjoy the little things


Jag började med det här på facebook, men tänkte att det kanske är mer passande i bloggform. Alla borde försöka ta till vara på de ljuspunkter som finns överallt, hela tiden, och det jag hittar kan eventuellt inspirera även er. Om inte annat är det bra för mig att skriva ner det så att jag kommer ihåg att tänka positivt själv.

 



Förväntan?

Jag har hört att jag är glad
bara för att jag naivt blundar för allt som är fel i världen.

Jag har hört att jag är glad
bara för att jag naivt förväntar mig att vinden skall vända.


Men ärligt talat; jag är bara glad.
När jag inte brukade vara det såg jag inte värre saker i världen än jag gör nu, och jag hade inte lägre förväntningar. Snarare tvärtom. Jag vet inte varför jag mår bra nu när jag inte gjorde det då - kanske har jag bara lärt mig hitta distansen till mina känslor, och se saker och ting ur ett annat perspektiv. Lärt mig att fascinerat stå som betraktare och titta på, istället för att engagera mig i känslomässigt i sådant jag inte kan påverka. Kanske har jag vant mig vid att se positivt på livet, och tycka att det är spännande och intressant även när det är jobbigt, för att det är en del av upplevelsen, och jag vill uppleva allt.

Kanske är det övergående. Men det är isåfall bara ytterligare ett skäl till att kasta sig in i det nu, även om det tar slut. Allt annat skulle bara vara att slösa bort chansen att vara glad på att vara onödigt medveten om att jag inte alltid kommer att vara det.

Vissa saker är skitjobbiga även i mitt liv. Men jag vill ha det så, jag trivs med min glädje, mina problem, min eventuella sorg. Det är vackert, och till och med saknad kan göra mig glad. Nu skall jag försöka vara så uppmärksam jag kan på allt jag upplever som fint, fantastiskt, glädjande, för att hålla kvar vid det så länge som möjligt, och så att jag kanske ser vad skillnaden blir när det tar slut. Om det tar slut.





Jag vill göra något livsbejakande. Något konkret. Riktigt uppleva hur lycklig jag lyckas vara, såhär av en slump, och utmana livet för att se hur länge det kan hålla. Pressa gränserna riktigt och bara uppleva. Allt.

Doodles

Bläckpenna på papper, A4.Bläckpenna på papper, A4.Bläckpenna på papper, A4.

Ibland är det tråkigt att bara titta på TV-serier. Då kan man ha en bläckpenna till hands.

Odefinierat element

Jag har nog tre olika typer av behov (minst) när det gäller kreativitet:

Att uttrycka något genom att skapa.
Ibland har jag något jag vill få ur mig, eller berätta. Då kan det lättaste sättet vara att skapa något - måla, sjunga, skriva, fotografera, skulptera etc - och då har materialet och tekniken mindre betydelse.

Att skapa något.
Ibland kliar det i händerna av en oemotståndlig drift att bara tillverka något, göra något nytt. Då spelar det ingen roll vad det handlar om. Jag kan skriva en sång eller rita en bild av vad som helst eller ingenting, och det behöver inte vara bra, bara jag får göra något.

HNNGGG...
Ibland har jag inget att säga, och inget att göra. Ibland måste jag bara berätta något ändå, för berättandets skull, för skapandets skull. Ibland blir frustrationen, tristessen och ledan för stor, eller ingentinget, eller något annat. Ibland måste jag hitta på historier, tvinga händerna att arbeta, av någon för mig odefinierbart önskan av att få existera på ett annat sätt.


Det händer att viktiga tankar bara dyker upp, tankar som jag vill dela med mig av. Andra dagar vill jag bara öva mig i att uttrycka dem. Men ibland måste jag tänka efter, kanske för tänkandets skull (eller för att bara synas och höras, vad vet jag). Det kan vara fruktansvärt plågsamt och påfrestande, som ett slags desperation. Och ibland är det det mest effektiva.
Men jag vet inte vad jag skall kalla det.

RSS 2.0