Föränderlig lycka

Vad är meningen med livet?
Såvida det inte finns en högre makt som bestämmer den åt oss, så finns det ingen mening. Du är då fri att göra vad du vill med ditt liv. Att hitta det som gör dig lycklig och följa dina egna drömmar. Det finns ingen som har auktoritet över dig att bestämma vad som är rätt och fel, du behöver inte följa normer eller sociala konstruktioner. Du måste förstås ta ansvar för dina handlingar och vara medveten om att allt du gör får konsekvenser, men du är "fri" att välja som du vill bland dem.

Ponera att du nu valt att leva för din egen lycka.
Du kan då vid något tillfälle slås av en insikt som visar en ny och bättre väg att gå, som får den väg du dittills följt att verka otroligt otillfredsställande. Det kan upplevas som att du hade fel, och nu har hittat rätt.

Men det kan senare ändras det också. När något som har verkat väldigt mycket bättre än allt annat plötsligt inte är det längre - säg ett förhållande som stagnerat - kan det kännas som att du hade fel som förlitade dig på att det skulle ge dig lycka. Men vad är det som säger att lycka bara är "rätt" sorts lycka om den är permanent? Eller om ämnet för lyckan är detsamma för alltid?

Om livet inte har någon mening så har inte lyckan heller någon mening, eftersom den är en del av livet. Men vi skapar oss vår egen mening och uppskattar våra liv ändå, och trivs med att vara lyckliga.

Livet är inte permanent - det är flyktigt, kort och oförutsägbart. Om vi ändå kan uppskatta det för vad det är, så borde vi också kunna uppskatta allt det ger oss, för vad det är. Lycka, kärlek, sanning, sorg - ingenting är oföränderligt. Inte i det liv vi lever. Men det innebär inte att vi inte själva kan välja att ge det den mening vi tycker att det förtjänar. För att må så bra som vi kan.

Tillåt dig själv att uppskatta allt som gör dig lycklig.
Hur obetydligt det än är. Låt det inte överskuggas av något som inte har hänt än, eller som hände i efterhand. Har det vid något tillfälle gett dig lycka så fyllde det den funktion det kunde, då. Du lär inte bli gladare om du förringar allt som är, eller har varit, en potentiell glädjekälla.

(Tack D för samtal och inspiration.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0