Vårkänslor

Med murarna sänkta av sömnbrist och tankarna på annat håll slogs jag plötsligt av hur mycket jag uppskattar och beundrar människor som har förmågan att beröra.

Jag har lyssnat på fantastisk musik inatt, läst sjungande texter och sett strålande fotografier på (och av) lika strålande människor. Nu rullar jag mina cigaretter - i det bleka eftermiddagsljuset från fönstret som står på glänt, och i det fladdrande skenet från stearinljuset - dricker kaffe som svalnat för länge sedan, och småler.

Jag behöver inte definiera för mig själv vad det är jag upplever, hur jag blir berörd. Jag behöver inte redogöra för vilka tankar jag tänker eller vilka känslor jag känner, vilka minnen nostalgin väcker eller vad som distraherar mig så mycket att jag knappt lägger märke till de små rännilarna av kallt kaffe som rinner ner mot naveln och för med sig bortglömda tobaksflagor och askstoft.

Röken smeker över huden och skingras mot väggarna, och mina tankar med den. Och det är precis som det skall vara. Någonstans inom mig får sinnesintrycken gensvar, och det ljuder i hela kroppen som en längtan, eller en tillfredsställelse. Och det räcker så.

Dimman lättar, och inspirationen har åter börjat sippra in genom vintermörkret.


Askkopp.


Konspirationsteorier

Det är fantastiskt med människor som törstar efter kunskap, som suger åt sig information som svampar suger åt sig vatten och som alltid vill ha mer. Underbart är det. Fenomenalt.

Problemet är att det finns väldigt mycket "vetenskap" och "information" som inte är riktigt vetenskaplig. Som stammar ur ett sanningssökande på helt fel grunder.

Sanningen är objektiv. Vetenskapen skall vara neutral. Efterforskning av information bör aldrig ske i syfte att framställa något i en viss dager. Det är VÄLDIGT LÄTT att vinkla allt, precis allt, och få vad som helst trovärdigt. Precis vad som helst. Är vad som helst sant? Nej. Bör man därför tro på all trovärdig information man hör? Nej! Bör man anta att allt man själv tror är sant och att allt stöd man hittar för sina teorier därför måste göra dem ännu sannare? NEJ!

Ja, jag vet, det är jätteintressant att titta på dokumentärer som visar världen i ett helt nytt ljus och ger chockerande bevis för saker du hela tiden anat. Som ger dig en känsla av att det finns ett samband mellan händelser, en osynlig kraft, en gemensam fiende, ett gemensamt mål, en hemlighet som avslöjats bara för dig... eller som dunkar dig i ryggen för dina egna misstankar så att du kan känna att "hah, jag tänkte väl det, vad insiktsfull jag är, och vad lurade alla andra är".

Men detta är också i många fall syftet, det enda syftet, med dessa dokumentärer, artiklar, böcker, gud vet vad. Det finns väldigt många "forskare" som letar efter konspirationer - eller vad de nu letar efter - och som effektivt lyckas "bevisa" för dig att de har rätt. Det handlar då inte om sant eller falskt längre, det handlar om retorik. Om skådespeleri och dikt och förbannad lögn. Även om de själva tror på det de hävdar är sant betyder det inte att de har använt en tillförlitlig vetenskaplig metod för att hitta och framställa sitt material. De är helt enkelt inte tillräckligt självkritiska utan vill bara hitta och ge dig ett enkelt svar.

Vet du vad det liknar? Religion. Så du kan ju fråga dig om det du letar efter i ditt sanningssökande faktiskt är sanning, eller om du bara vill ha något fantastiskt att tro på.

Cover - Bellman

Carl Michael Bellman - Fredmans epistel n:o 81 "Märk hur vår skugga"





Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frère
inom ett mörker sig slutar
hur guld och purpur i skoveln, den där,
byts till grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älv,
och tre gånger sen dödgrävaren själv,
mer du din druva ej kryster.
Därföre, Movitz, kom och hjälp mig och välv
gravsten över vår syster!


Ack längtansvärda och bortskymda skjul
under de susande grenar,
där tid och döden en skönhet och ful
till ett stoft förenar!
Till dig aldrig avund sökt någon stig;
lyckan, eljest uti flykten så vig,
aldrig kring grifterna ilar.
Ovän där väpnad, vad synes väl dig,
bryter fromt sina pilar


Lillklockan klämtar till storklockans dön,
lövad står kantorn i porten
och vid de skrålande gossarnas bön
helgar denna orten.
Vägen opp till templets griftprydda stad
trampas mellan rosors gulnade blad,
multnade plankor och bårar;
till dess den långa och svartklädda rad
djupt sig bugar med tårar.


Så gick till vila, från slagsmål och bal,
grälmakar Löfberg, din maka,
där, dit åt gräset långhalsig och smal
du än glor tillbaka.
Hon från Dantobommen skildes idag
och med henne alla lustiga lag.
Vem skall nu flaskan befalla?
Torstig var hon och uttorstig är jag;
vi är torstiga alla.

Covers - Bellman och Vreeswijk

Carl Michael Bellman - Fredmans epistel n:o 72 "Glimmande Nymf"




Cornelis Vreeswijk - Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind


RSS 2.0