Varför jag inte är oproportionerligt otrevlig

När man stöter på människor - i synnerhet på internet - som är otrevliga, idiotiska, dryga, äckliga, etc, är det många som tycker att ett bra sätt att hantera det är att krossa dem verbalt. Att vara genuint elak och skälla ut dem efter noter med grova förolämpningar, eller göra dem så små som möjligt genom att belysa deras värdelöshet med den egna strålande intelligensen.

Men jag har inget intresse av att vara elak. Jag finner ingen nytta i att rikta all min frustration och min ilska mot en enda individ som råkat störa mig litegrann. Att avreagera mig på någon stackare som bara råkar slänga sin dumhet på fel person. Det finns egentligen inget som rättfärdigar att jag bara kastar ur mig all min galla; det kommer inte att vara till nytta för någon. Ingen lär sig något och jag kommer förmodligen bara att elda upp mig mer och bli ännu mer irriterad.

Så mina alternativ är:

1. Ignorera.
2. Försöka få honom eller henne att se vad i deras beteende jag anser är fel, och varför.

Läxor kan läras ut hårt eller snällt, men är man för hård får det oftast motsatt resultat. Då blir jag själv boven i dramat, och personen i fråga rättfärdigar sitt beteende genom att hävda att det är jag som betett mig fel. Det i sin tur kan leda till att han eller hon antingen backar undan och är förbannad i tystnad, eller avreagerar sig tillbaka. Vilket bara leder till en lång och onödig strid som inte ger någon något annat än mer ilska.

Då är subtila argument mycket mer effektiva. När man lyckas förklara för någon att jag uppskattar inte det här beteendet, och får dem att förstå varför, men utan att de behöver känna sig angripna personligen och gå in i försvarsställning. När man får dem att inse att det här beteendet är fruktansvärt, utan att de upplever det som en kränkning. När det inte finns någon anledning att käfta tillbaka eftersom jag bara har framfört en neutral synpunkt på ett sådant sätt att den blir omöjlig att underminera.

Människor tenderar att tänka till lättare då, om de inte känner sig hotade av att just tänka till när de envist måste hålla fast vid en åsikt som någon annan försöker slå ur dem, i ren självbevarelsedrift.

(Och visst kan även jag vara otrevlig, men jag ser som sagt - i de flesta fall - inga försvarbara argument för det i längden.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0