Intermezzo

Jag har varit väldigt okreativ det senaste, och kände att det behövde få ett slut.
Det blev kanske inget fantastiskt resultat, men det är i alla fall något.



I trygghet och frid,
i en bubbla av kaos -
vi vet att allting har ett slut -
ignorerar vi den värld som rasar ner över oss.

Och vi andas tyst så att vi inte stör
den sköra balansen i vår fridfulla sfär,
och lyssnar till sånger ingen annan hör
om vilka vi egentligen är.

Vi är självutnämnda gudar
på en öde planet
som omvärlden inte känner till,
där allt är tyst, och tiden har stannat.

Och vi hatar
dem, som tror på bitterhet och död,
och vi hatar
att de har rätt precis som vi, men fram tills dess så
skall vi leva
det liv vi vill, och ingen kan förstöra vår
lycka.

RSS 2.0