Identitet

Jag vet inte vem jag är.
 
Folk verkar i allmänhet ganska övertygade om att det är viktigt att känna sig själv. Att ha en åsikt. En egen identitet. Någonting som särskiljer dem ifrån alla andra.

Or is it?
 
Eftersom andra är så säkra på vad de vill, vad de har för personlighet, vad de tycker, etcetera, så har jag såklart känt mig utanför. Annorlunda. Det har många gånger varit en identitet för mig. Min identitet var att jag inte hade en identitet.
 
Problemet, insåg jag nu, är inte det. Problemet är att jag tror att jag måste ha en.
 
 
Varför är det viktigt att välja vilken sida man står på? Varför blir folk arga närjag inte vill säga om jag är för eller emot dödsstraff, om jag är vänster eller höger, om jag tycker eller inte tycker att [namn] är [värdering]?
 
Kan det inte vara så att vissa saker är nyanserade, och inte kan beskrivas korrekt i enkla termer som "jättebra" eller "jättedålig"?
 
 
Är det för att det är svårare att kategorisera människor som inte kategoriserar sig själva åt en?
 
 
Det här (bland annat) är saker jag är, eller någon gång har varit, intresserad av:
 
Agility, areodynamik, armhävningar, andlighet, ateism, biologi, broderi, buddhism, celibat, cello, choklad, cirkusar, dans, datorer, depressioner, droger, dykning, ensamhet, etsningar, fallskärmshoppning, fantasy, feminism, film, filosofi, fotografering, fysik, gasmasker, geologi, gitarr, grodor, gåtor, hårdrock, hästar, indiepop, inlines, kapitalism, kommunism, kodning, konst, kosthållning, kärlek, litteratur, livet, lycka, matematik, matlagning, mord, musik, människor, nykterhet, odling, ondska, parkour, pengar, personlighet, piano, politik, psykologi, rasism, relativitetsteorin, religion, ridning, rollspel, rymden, science fiction, segling, sex, smink, sociologi, spel, stickning, sång, tankar, tiden, trolleri, träning, TV, ugglor, utställningar, vetenskap, visor, vänner, värderingar, yrsel, yttrandefrihet, zoologi, ånger, äventyr, öl.
 
Det är inte en sak. Och jag har inte tyckt att allt detta har varit intressant på samma sätt eller i samma sammanhang. Vissa saker har jag inte alltid känt till, utan upptäckt, ofta genom någon annan. Så hur skulle jag kunna veta vad som är roligt eller intressant om jag inte tar reda på det? Och varför skulle jag vilja välja bort en massa intressesfärer bara för att det råkar vara någon annan som introducerat dem för mig?
 
Är det intelligent att tycka något, bara för att tycka något eget?
Är man mer av en person då? Mer äkta?
 
Kan det inte vara så att alla sidor av våra personligheter är reflektioner på vår omgivning?
Jag tror det.
Och jag tror att en personlighet inte är något utan en annan personlighet. Och jag tror att min ensamhet kommer ur viljan att definiera och särskilja, istället för att inse att det är ni som skapar mig, och vice versa.
 
Jaget - som så mycket annat - är på många sätt bara en illusion.

Kommentarer
Postat av: hdd

orelaterat, men jag vill bara säga att jag tycker att du borde ta itu med rökningen faktiskt. Någon med sådan stark karisma som du borde egentligen inte falla för något så simplifierat som cigarettberoende. I know you will overcome...

2013-02-13 @ 18:59:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0