Rökning, rökare och att vara sig själv

Eftersom jag inte har rökt på snart två veckor, och istället läst allt jag kommit över om det, är kanske det här ett passande tillfälle att ta upp ämnet.
 
Det här är vad rökning INTE är:
En smutsig ovana.
 
Det här är vad rökning ÄR:
Ett beroende. Som man visserligen blir smutsig av.
 
Jag kan inte påstå att jag är en expert på de neurofysiologiska aspekterna, de faktiska hälsoriskerna eller ens det psykologiska beroendet. Jag är inte utbildad inom ämnet, och har aldrig frågat vare sig läkare, psykiatriker eller psykologer om hur rökningen påverkar min hälsa. Men jag är beroende av nikotin, och jag har läst om vad det innebär, och funderat på det jag redan visste. Det här är vad jag kommit fram till.
 
Hör och häpna:
Nikotin är beroendeframkallande!
 
 
Cigaretter är äckliga. Cigaretter ger ingen njutning, avkoppling, energi, trygghet, eller någon annan effekt som rökare röker för att få. Om du har rökt bara en cigarett i ditt liv, så vet du detta. Är du rökare, däremot, lär du inte hålla med. Varför?
 
Jo, för att när kroppen lider brist på något, så skickar den signaler om att vi är sugna på vad det än är som gör att vi får i oss ämnet. När vi väl förtär detta så signalerar kroppen att mmm, det var gott, och vi belönas för att ha gjort som vi blev tillsagda. Allt för att vi skall kunna indoktrineras till att överleva. Detsamma gäller dock för beroendeframkallande ämnen.
 
Nu är det lätt att tro att eftersom något är beroendeframkallande, måste det också ge en viss positiv effekt på brukaren redan från början. Men det är fel, och tror du att det är varför människor röker så är du förmodligen en smygrökande tonåring som fortfarande väntar på att det skall kännas annorlunda.
 
Det som händer är att nikotin liknar de signalsubstanser vi redan har, och därför kan binda till samma receptorer i hjärnan. När du röker får du alltså ett överskott av nikotin, och för att hantera detta bildar hjärnan fler receptorer. När cigaretten så är släckt börjar nikotinet gå ur kroppen, och överskottet försvinner, men eftersom receptorerna är kvar registrerar kroppen det som ett underskott. Den signalerar därför att den lider brist på nikotin, och du blir röksugen. Den enda positiva effekten en cigarett har (i princip), är att den lindrar den brist som kroppen skriker åt dig att du måste hantera, som föregående cigarett skapade.
 
Cigaretten skapar alltså en brist, och tillfredsställer den sedan delvis, vilket gör att du förknippar cigaretter med något positivt. För när du inte röker lider du. Det är ungefär som att du är en fri man, men ändå betalar en slavdrivare för att låta bli att piska dig. Han har aldrig piskat dig förut, men när du betalar honom väntar han i tio minuter, och börjar sedan piska dig. Du betalar igen, och slavdrivaren håller upp med piskandet, vilket känns som en enorm befrielse i kontrast till smärtan du kände alldeles nyss. Skulle du senare i livet sluta köpa dessa små pauser kommer slavdrivaren fortsätta piska dig i veckor, eller till och med månader, innan han tröttnar och försvinner för gott.
 
Detta är skälet till att det är så svårt att sluta. Vi blir helt enkelt bestraffade när vi inte röker, och kroppen tjatar på oss att vi måste tillföra mer nikotin. Det är mycket lättare i en sådan situation att bara skjuta upp beslutet i tio minuter och få en sista paus från eländet, än att sluta. Eller att säga att "man lever ju bara en gång" och helt enkelt aldrig ta tag i det.

Det tar sex till tolv veckor för de överflödiga nikotinreceptorerna att försvinna. Skulle du vilja känna dig hungrig i sex till tolv veckor? Törstig? Kissnödig? Att du vet att du inte kommer att dö av det gör det inte mindre påfrestande.
 
 
Det svåraste dilemmat är dock inte det fysiska nikotinbehovet och abstinensbesvären, utan den egna sinnebilden av rökning. Det är lätt att som rökare skapa sig en uppfattning om rökning som är något glorifierad, och känna en stark tillhörighet med identiteten "rökare". Vet du varför?

För att DU, icke-rökare, hela tiden tjatar om att vi är dåliga människor!

Det är såklart bara en liten del av kakan, kanske till och med bara en ursäkt rökare använder sig av för att få röka. Jag förstår att du som anhörig är bekymrad över att jag uppenbarligen medvetet förstör min egen hälsa. Och jag uppskattar din omtanke, men vissa av dina metoder ger tyvärr en effekt som är den motsatta av vad du vill uppnå. Nikotinberoendet kan upplevas som väldigt starkt, speciellt i stressande situationer. När du tjatar om att jag är en dålig människa känner jag mig stressad. Och vill röka.
 
Och för dig som faktiskt tror att rökare är sämre än icke-rökare...
Låt mig göra en sak klart för dig. En rökare är inte en dålig människa. En rökare är inte ens nödvändigtvis en svag, lättlurad eller korkad människa. Eftersom cigaretter är äckliga och inte ger någon omedebar positiv effekt, utan snarare gör oss illamående, finns det ingen normalt funtad tonåring som instinktivt tänker "oh shit, det här är ju definitivt något jag kommer att bli beroende av, bäst att jag slutar!". Och eftersom nikotinberoendet ökar långsamt, och många rökare aldrig har varit beroende av något annat, kan man kanske inte ens identifiera det som ett beroende innan det är för sent. Många nybörjare, som "kan sluta när som helst", är bara storrökare som inte vet om det än.
 
 
 

Det här är faktan man har att gå på.
"Rökning dödar!" - men det finns väldigt många rökare, som lever. En cigarett kan knappast döda.
"Rökning är äckligt!" - men det finns väldigt många rökare. Något måste jag ju missa om jag låter bli.
"Rökning är beroendeframkallande!" - men det finns väldigt många rökare som bara röker ibland. Och eftersom jag kan sluta när som helst, måste jag vara immun.
"Rökning är töntigt!" - men det finns häftiga personer som röker i nästan alla filmer, serier, spel, yrken, etcetera. Alltså måste rökning vara positivt även för häftiga individer.
 
 
I början är det svårt att förknippa den lilla tomhetskänslan och frustrationen med cigaretterna, för cigaretterna påverkar dig inte. Men så märker du att tar du en cigarett så försvinner tomhetskänslan. Den naturliga slutsatsen här är inte "jag är beroende", speciellt inte om du aldrig har varit beroende förut och inte vet hur det känns. Den naturliga slutsatsen är "jag känner mig lite nere just nu, men cigaretter får mig att må bättre". Eller "jag är lite stressad just nu, men cigaretter får mig att slappna av". Och eftersom du kan sluta när som helst, och cigaretter inte påverkar dig egentligen, och eftersom du inte kommer att bli beroende, och eftersom du är ung och odödlig och bara har en jobbig period just nu, fortsätter du röka. Speciellt när hela omgivningen säger att din upplevelse är inkorrekt och att du inte får röka. För att du inte får.
 
Det är sant att inte alla människor fastnar för rökning. Men du är en idiot om du tror att den skiljande faktorn är personens styrka eller intelligens. Det finns gott om människor som är både starka och intelligenta, som röker hela livet. Det finns alltså saker som påverkar sannolikheten för att du skall fastna, men styrka och intelligens är inte de sakerna.
 

Det här är alltså dilemmat. En rökare är sannolikt lika stark och intelligent som vem som helst. Han vet om detta. Han vet också om att han älskar sina cigaretter. Omgivningen hävdar att detta gör honom svag, men han vet att det inte är sant. Alltså måste omgivningen ha fel.
 
Hela livet, varje dag, måste han sedan försvara sin "livsstil". Han vet att det är dumt att röka och tycker kanske själv att han är svag som inte kan sluta. Men han vet också att han inte har lägre intelligens än sin icke-rökande vän, men röker ändå. Och icke-rökaren, som i alla andra aspekter är ganska viljesvag, har mage att hävda att rökaren är svag. Trots att icke-rökaren inte vilket helvete rökaren måste gå igenom när han försöker sluta.
 
Rökaren vet förmodligen om att han är beroende. Men eftersom han är en intelligent person och dessutom ganska stark, måste han (inte minst för sig själv) förklara varför han inte vill sluta röka, trots att han inte är för dum eller för svag. Starka personer kan bryta ett beroende, kanske han tänker. Och intelligenta personer gör ju vad som är bäst för dem. Eftersom han nu inte vill sluta röka, måste det betyda att det finns andra skäl till att han gör det. Det måste det finnas, eftersom alternativet är att han är dum och svag, och det är han inte.
 
Så rökaren tvingas förklara för idioten att han kanske är beroende, men cigaretterna får honom att slappna av. Eller njuta mer av livet. Eller koncentrera sig. Eller smakar gott. Eller något annat dumt som kanske förvisso är sant för rökaren, men bara på grund av att han redan röker.
 
 
Dessutom blir rökaren varje dag utsatt för stigmatiseringen av rökare. Han tvingas må dåligt på många offentliga platser, ses ner på av vänner och familj, och i många fall har han till och med behövt smyga med sin "ovana", och skämts för den. Notera att jag inte tycker att det är fel av omgivningen att tycka illa om rökare (för att de luktar illa, till exempel), eller att begränsa platserna på vilka det är tillåtet att röka. Men effekten av detta är att du som rökare ständigt blir påmind om att du är en rökare. Du tvingas identifiera dig personligen med rökningen, för den skiljer dig så tydligt åt från alla andra.
 
På jobbet blir du påmind om det varje gång du har rast, och måste gå ut. På busshållplatsen blir du påmind om det när du måste stå ute i regnet för att väntkuren är rökfri. På restraurangen blir du påmind om det när ditt rökfria sällskap tycks njuta av måltiden, medan du bara vill att den skall vara över så att du får röka. På besök hos andra blir du påmind om det när du måste ursäkta dig för att ta ett bloss. Till och med hemma blir du påmind om det, när någon besökare anmärker på hur illa det luktar, eller du måste ändra dina dagliga rökrutiner för att visa hänsyn. Du blir som en annan person - någon med en annan smak- och luktupplevelse än andra människor. Någon med andra rutiner än andra människor. Någon med andra utgifter, städvanor, klädinköp, hungerkänslor och semesterdrömmar, än andra människor. Och eftersom du år efter år tvingas in i rollen som "rökare", blir det snart en viktig del av din identitet.
 
Det är väldigt svårt att göra något i flera år utan att börja acceptera det, eller till och med lära sig att tycka om det. Hjärnan har bra försvarmekanismer mot ihållande självförakt.
 
Jag tror att det är därför många rökare tycker om att vara rökare.
 
Jag har hört många icke-rökare säga att "ingen rökare vill vara rökare". Men det vill de. Kanske bara för att de tvingats lura sig själva att de vill det, för att skydda sig från självföraktet, men oavsett om det är inbillning eller inte så vill de röka, och de vill vara rökare. Inte alla naturligtvis, men jag känner många som ser det så. Jag var en av dem.
 
Nu när jag inte har rökt på ett tag har jag ifrågasatt varför jag egentligen vill röka. Det här är min för- och nackdelslista:
 
FÖRDELAR MED ATT SLUTA
- Jag känner mer smak och lukt.
- Det är lättare att andas, trots förkylningshostan.
- Jag sparar pengar.
- Jag minskar risken för fruktansvärda sjukdomar.
- Jag blir fri från ett självpåtvingat slaveri.
- Det blir inte aska överallt.
- Jag slipper bränna sönder kläderna.
- Brandrisken minskar.
- Jag kommer att slippa det eviga röksuget.
- Jag kommer att ha mer energi.
- Immunförsvaret blir bättre.
- Etcetera. Etcetera.
 
NACKDELAR MED ATT SLUTA
- Jag har abstinensbesvär som jag inte får lindra.
- Jag måste intala mig att jag ljugit för mig själv.
 
Du kanske tycker att jag är en idiot, men valet är svårt för mig.
 
Följande saker är vad jag har intalat mig själv i fyra år:
Jag är en rökare. Det är mysigt att röka. Det är gott att röka. Det är socialt att röka. Jag är en rökare. Cigaretterna är guldkanten på vardagen. Det är avslappnande att röka. Rökningen gör kaffepauserna mer värdefulla. Rökare är konstnärliga och häftiga. Jag vill ändå inte leva tills jag blir gammal. Icke-rökare är tråkiga moraltanter. Cigaretten är min enda pålitliga vän och tröst. Jag är en rökare. Jag är en rökare. Jag är en rökare.
 
 
Varje dag.
I fyra år.
För att inte bryta samman en gång i timmen, för att jag röker mot bättre vetande.
För att jag inte annars kunnat förklara mig för mina föräldrar, varje gång jag träffar dem. För att jag inte annars kunnat försvara valet att gå ut i regnet när det är trevligare i fikarummet på jobbet. För att jag inte annars kunnat med att veta att jag långsamt tar livet av mig. För att jag inte vill vara en slav.
Eftersom tankens kraft är kraftfull, är dessa tankebanor ganska djupt inrotade nu. De är därför skälet till att jag inte vill sluta. Den fysiska abstinensen och röksuget som följer triggar bara igång tankarna.
 
Jag tror att det är lätt att sluta röka.
 

Jag tror att om jag bara tänker på rätt sätt, så kommer inte ens det fysiska beroendet att vara jobbigt. Jag tror att om jag bara indoktrinerar mig i att tänka att jag är glad att jag har slutat röka, så kommer jag att vara glad att jag har slutat röka.
 
Jag tror att enda skälet till att det är svårt, är att jag intalar mig att jag ger upp något viktigt. Att jag ger avkall på något som jag egentligen vill ha. Att jag överger något som gett mig styrka. Att jag kommer att sakna morgoncigaretten, cigaretten till kaffet, efter maten, efter ett gräl, i solskenet till en öl.
 
 
Försök själv att tänka dig hur det skulle kännas om du insåg att du måste sluta göra det som du anser gör dig till dig, något som du älskat att göra och som du mått bra av. Att någon berättar för dig att det bara är en illusion att du älskat det, mått bra av det och att det varit en del av din personlighet, gör det inte lättare att bryta illusionen. Det kanske till och med bara gör dig mer benägen att försvara den.
 
Jag är säker på att jag kan sluta röka, och att jag kommer att vara evigt glad att jag gjorde det, om jag gör det. Jag mår redan bättre fysiskt, efter att inte ha rökt på ett par veckor. Det fysiska röksuget är inte ens särskilt jobbigt. (Jag trodde att det var det, men sedan insåg jag att det bara var för att jag plågade mig själv mentalt som jag led.)
 
Men jag vill ändå inte sluta röka.
 
Tänk på det, innan du säger att jag är äcklig, svag eller dum i huvudet.
Innan du säger att tankemönster inte påverkar något.
Innan du tar en cigarett i tron att den inte påverkar dig.
Innan du tänker att din vilja faktiskt är din vilja.

Kommentarer
Postat av: J

Jag är inte rökare, jag är bara beroende av cigg :(

2013-02-14 @ 15:15:36
Postat av: hdd

Du kan klara av det! Ingen har sådan stark fullföljandesförmåga som du när du väl valt din framtida väg. Är det en väg som aldrig kommer kantras av cigaretter så kommer du hitta den, säkerligen.

Jag har omgetts av rökare hela min uppväxt, från farfar till klasskamrater på högstadiet/gymnasiet och in i högskolelivet och jobbet, men jag har aldrig dömt någon eller talat illa om den personen på grund av hans/hennes rökvanor. Jag köper inte en det där med passiv rökning, och det är ingenting som hållit mig ifrån att samtala med någon medan de rökte en cigarett. Dock måste jag väl medge att det är mer tolerabelt utomhus, då jag skulle avråda från rökning inomhus pga den inskränkta lukten. Men jag kan inte klandra en rökare för att röka inomhus, eftersom det egentligen är like behagligt för en onanerare att onanera inne i sin boning, hur absurdt det än låter.

Jag ska också säga det att du har rätt att det är någonting ikoniskt med rökning, och det ger en cinematisk bild i många thriller/dramafilmer t.ex, eller fotografier och konst. Du själv, som ovan porträtterad är ju minst sagt glamorös med en cigarett/pipa i mungipan. Även om du gör dig bra på bild oavsett scenariot :)

Jag tror att dina goda vänner inte kommer klandra dig om du ger upp och återgår till cigaretterna, men samtidigt kommer du visa dig otroligt stark i din övertygan och påstridighet om du fimpar för gott. Dina lierade finns med dig oavsett utgången av din inre kamp med detta.

För övrigt såg jag att du noterade att du jobbade, eller har gjort. Det är roligt att höra, för jag minns att det var någonting som du var skeptisk till då du skrev om din student 2009 och dina tankar kring att bli vuxen. Men du är ju så fantastisk att jag inte tror att något av samhällets dygder och stadgar skulle kunna hindra eller skapa problem för någon av din kompetens och intellekt. Jag hoppas att du får utöva dina kreativitet och konstnärlighet på ditt arbete, eftersom jag och många andra är fullständigt övertygade om dina framtida framgångar - följer du det spåret.

2013-02-14 @ 20:03:50
Postat av: D

Fan, nu blev jag röksugen. :(

2013-02-15 @ 12:20:07
Postat av: IR

"Men du är en idiot om du tror att den skiljande faktorn är personens styrka eller intelligens. Det finns gott om människor som är både starka och intelligenta, som röker hela livet. Det finns alltså saker som påverkar sannolikheten för att du skall fastna, men styrka och intelligens är inte de sakerna."

Bevisa detta för mig, så tror jag dig.

Du är - fortfarande - smart, men jag tror du växlar mellan att översimplicera och överkomplicera, i syfte att driva en tes. Bra dock, att du slutat med den äckliga, intelligensbefriade och förkastliga ovanan. Det hedrar dig. Inte försvarstalet, men beslutet och insikten. Säga vad man vill, men du är jävligt snygg, oavsett om du har giftpinne i munnen eller ej.

//Du kanske minns vem

Svar: Mitt syfte var inte ens att försvara något, egentligen. Det hela var mest en förklaring av vad det egentliga skälet till att jag rökte var, och hur det är att sluta.
Jag är medveten om att jag har överdrivit en smula, på många punkter. Inlägget är lika mycket en sansad beskrivning som ett frustrerat uttryck av mitt beroende. Jag har trots allt inga exempel, på rak arm, på människor som varit starka och intelligenta och rökt hela livet, även om jag kan TÄNKA mig att sådana existerar.

Däremot skulle jag nog vilja hävda att det krävs en objektiv - eller i alla fall en gemensam - värdegrund för att man skall kunna säga att någon som medvetet gör något negativt mot sig själv (negativt enligt MIN åsikt), är dum i huvudet, svag, eller har andra egenskaper som "lurar" henne att göra det "mot bättre vetande". Ponera att det existerar en människa vars högsta dröm är att leva ett dekadent liv i sot och smuts och dö när han är 30. För honom är cigaretter fantastiska. Fenomenala. DU kanske tycker att han är dum i huvudet för att det är vad han vill, men faktum är att han vill det. Vad du tycker är irrelevant. Såvida det inte är objektivt bättre att leva länge och hälsosamt etc.

Så det är kanske mer en fråga om hur vi definierar intelligens och styrka, och hur vi ser på värden, än det är en fråga om vem som gör vad och varför.

Jag vill minnas att vi har diskuterat liknande saker förut, så du kanske inte håller med mig. Men det är så jag argumenterar för påståendet, i alla fall.
Petra

2013-02-16 @ 07:35:48
Postat av: Tomas P

Bra skrivet! Och jag förstår dina tankar. Särskilt det där med att erkänna för sig själv att man ljugit för sig själv för att man eg. är beroende.

Jag slutade helt (från helgrökare, typ) när jag skaffade en flickvän (som var helt icke-rökare)och plötsligt insåg att jag luktade illa. Och smakade illa.

2013-02-19 @ 18:17:58
URL: http://beingtomas.wordpress.com
Postat av: Emil

"A cigarette is the perfect type of a perfect pleasure. It is exquisite, and it leaves one unsatisfied. What more can one want?"

2013-02-26 @ 17:52:59
Postat av: Nisse

Väldigt mycket text, ytterst lite förnuft.
Det var trots allt underhållande att läsa fastän logiken är på en femårings nivå men med finare text, jag hoppades stundom att du var gravt ironisk men du verkar inte ge något starkare sken av det...

Intelligenta människor förstår att nackdelarna väger tyngre än fördelarna med rökning och börjar således inte, om de inte visste det på förhand har de god anledning till att sluta om de nu lyckats börja.
Starka människor faller inte för grupptryck. Som du riktigt påpekar finns det få saker av rökning som tilltalar i sig, det är den sociala statusen som får svagt folk att börja.
Den som fortsätter röka saknar ena eller bägge egenskaper, med det ej sagt att den som icke röker automatiskt besitter dem.

Du är inte ensam om att försöka normalisera, skönmåla eller upphöja en Sjukdom. Pedofili/homoexualitet, är det kärlek? Pro-ana, är det en livsstil? Knarkare, är de blott brukare? Aspergers, intelligenta och oförstådda? (Mytomaner, är de politiker och journalister?)
Det är alltid viktigt att förstå och acceptera sina svagheter. Vem vill inte byta ut dem mot styrkor..? Men att bara ändra sitt sätt att se på saken löser inte det problemet.

Dessutom skulle jag tro att man allt som oftast kan se om en person verkligen tycker om det han sysslar med genom exklusiviteten. En person som gillar att röka tobak röker cigarrer eller pipa, inte cigaretter. En person som gillar att köra bil väljer inte volvo eller kia utan tyska premiumbilar. En musikälskare lyssnar inte på kommersiell radiomusik. Om du gillar öl rör du inget som är danskt.. Listan är kort men kan göras oändligt lång.

Svar: Jag påstår inte att allt jag säger nödvändigtvis är sant; det är klart att mina åsikter är påverkade av min omgivning. Jag beskrev här min upplevelse av rökning. MIN. Alla rökare tänker inte som jag, och alla icke-rökare tänker inte som alla andra icke-rökare. Några saker måste jag dock invända mot i din kommentar.För det första:

"Intelligenta människor förstår att nackdelarna väger tyngre än fördelarna med rökning och börjar således inte, om de inte visste det på förhand har de god anledning till att sluta om de nu lyckats börja."

Javisst. Men bara om vissa premisser är uppfyllda, tex:
1. Personen anser att god hälsa är viktigt.
2. Personen anser att ett långt liv är viktigt.
3. Personen anser att det är nyttigt att spara pengar.
4. Personen anser att punkt ett, två och tre är viktigare än att umgås och röka ihop med andra rökare.

Felet många gör när de säger att "alla intelligenta människor inser ju att..." är att de antar att alla människor har samma värdegrund som de själva. DET HAR DE INTE.

Tänk dig ett scenario där du har en person X, som inte nödvändigtvis är deprimerad men inte egentligen vill bli äldre än 40, som inte tycker att det är så viktigt att ha god kondition utan kan tänka sig sitta och hosta i en soffa, och som inte har något behov av att spara pengar. Detta är aktiva ställningstaganden X har gjort. Xs vänner är dessutom rökare, och de bekanta X har som inte röker är tråkiga/ointelligenta/osympatiska på annat vis.

Hur skulle det vara intelligent av X att avstå från något som han, och hans vänner tycker om att göra, enbart på grund av argument som inte är relevanta för honom? Det är som att säga till en person som hatar att köra bil att det är bra att ha körkort. Det är irrelevant om det är bra eller inte, personen kommer ändå inte att få någon positiv effekt av fördelarna, för han erkänner inte värdet av dem. Du kan hävda hur mycket du vill att X är dum i huvudet för att han inte bryr sig om sin hälsa, men du måste inse att det är DIN åsikt att hälsa är viktigt, inte Xs.

Ha dessutom i åtanke att även en person som börjat på korkade grunder kan ha rationella skäl till att fortsätta när han väl börjat röka. Många lider något så fruktansvärt av abstinensbesvären att deras liv går sönder. De har helt enkelt ingen metod för att sluta som är bra nog. Att bli deprimerad och självmordsbenägen och förstöra alla sina nära relationer är kanske inte att föredra över att slösa pengar, hosta och öka risken för sjukdomar? I alla fall är det inte det för alla människor.

Kontentan här är: Du har helt rätt, OM det finns objektiva värden, OM de nackdelar som cigaretter ger är just objektiva nackdelar, OM alla människor känner till dessa nackdelar och OM deras subjektiva åsikt är att dessa nackdelar bör undvikas.
Om det är din åsikt, kan vi börja diskussionen där. Jag håller nämligen inte med.

För det andra försöker jag inte försköna nikotinberoende (eller något annat beroende), och förstår inte hur du lyckas få det till det. Hela inlägget är för tusan ett uttryck för min kamp mot beroendet. Visserligen skriver jag mer om den mentala kluvenheten än hälsoriskerna, men de psykiska besvären är för min del långt mycket mer skrämmande än de fysiska, som trots allt går att ignorera med lite viljestyrka (viljestyrka som den psykiska abstinensen effektivt grusar sönder). Att rökning är accepterat och normaliserat ÄR sjukt, men faktum är att ett beroende (hör och häpna) får en att gilla den substans man missbrukar. Alltså gillar (gillade) jag cigaretter, och att förneka det skulle ge en oerhört missvisande bild av nikotinberoendet. För mig är påståendet "jag älskar cigaretter och ville inte leva utan dem. Jag vet att jag har alla skäl att hata dem men jag kan inte" mycket läskigare än "jag ser inga skäl överhuvudtaget till att röka för cigaretter är äckliga och ger mig ingenting". Hade rökare tänkt som i det senare exemplet hade de ju kunnat sluta när som helst. Därav min poängtering av att den mentala biten av det är sjukt viktig. Att ändra sitt sätt att se på saken verkar kanske som en petitess för dig, men för mig, som faktiskt försöker sluta röka, är det inte bara en ovärderlig metod för att klara av abstinensen utan också JÄVLIGT SVÅRT. Inte så "bara", alltså.

Jag vet inte vad det är du försöker åstadkomma med ditt inlägg. Säga att "du är dum i huvudet för du röker"? "Du gillar inte ens tobak för du röker inte pipa"? Är du en rökare som har en annan åsikt än jag?

Som sista punkt skall jag tillägga att jag är ganska trött på inställningen många människor har till fenomenet "grupptryck". Vi är sociala varelser och att tro att vi inte påverkas av andra är långt mycket mer korkat än att faktiskt låta sig påverkas medvetet. Alla former av påverkan uttrycks inte i ett gäng ungdomar som står i en cirkel och säger "men kom igen då" till en stackare som försöker stå emot vad de nu än försöker få honom att göra.
Petra

2013-02-27 @ 01:24:55
URL: http://www.anus.com/
Postat av: Darkane

Om du ännu inte lyckats fimpa, skulle jag nog rekommendera en sådan där elektrisk cigarett. De verkar allmänt coola att gå runt med också!

2013-03-03 @ 03:50:13
Postat av: Rebecka

Hej!

Efter kommentarerna du fått så förstår jag vad du menar med moraltanter. Aldrig sett så dömande kommentarer kring rökning tidigare. Klart man kan vara intelligent och röka. Rökning berättar ingenting.

Jag rökte i åtta år. Det var svårast med pauser eller moment där man måste vänta (på buss eller liknande). Det var också svårt att dricka kaffe eller alkohol utan att vilja röka. Nu kan jag dricka kaffe, men röker ibland när jag dricker alkohol. Men försämringarna i måendet både fysiskt och psykiskt blir så påtagliga av rökningen vid alkoholintag så jag låter numera ofta bli den också. :)

Jag blev mycket piggare och gladare av att sluta. Det blev också en stor skillnad ekonomiskt! Hoppas du bestämmer dig för att sluta eftersom det verkar ge så många fördelar om man läser din lista. :)

Lycka till!

/Rebecka

Svar: Tack! Jag slutade faktiskt. Det var svårt, men nu har jag inte rökt på snart två månader, så det kanske håller i sig ändå!
Petra

2013-03-20 @ 00:24:33
URL: http://uuuuuuu.se
Postat av: Mediadrev

Nisse: Det är mer komplext än så att förhålla sig i ett beroende som rökning. Hela ditt inlägg slutar egentligen i subjektiva föreställningar om vad som är bra och dåligt. Fast det finns ju endast subjektiva föreställningar om sådant. I vilket fall som helst så problematiserar du inte din egentliga tes.

"Intelligenta människor förstår att nackdelarna väger tyngre än fördelarna med rökning och börjar således inte, om de inte visste det på förhand har de god anledning till att sluta om de nu lyckats börja."

Där det finns flera aspekter som du missat. Vad en intelligent människa gör och inte gör är komplext. Då människan är en komplex varelse som inte låter sig komprimeras till något torftigt. Likaså finns det inte En rätt väg, utan många.

Petra:

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag har inte rökt (dagligen) på över fem år. Senaste jag tog en cigarett var i julas och innan det något år sedan. Jag är fortfarande beroende..

2013-06-05 @ 12:19:40
URL: http://mediadrev.motpol.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0