Kaospolitik

Jag är inte ensam om att vara upprörd över det rådande politiska läget. Många är arga, och det finns många skäl till att vara arg.
 
Ett av skälen är konflikten mellan allianspartierna och de rödgröna. Det är tramsigt hur de talar med varandra och vägrar komma överens om samarbeten, och det får som följd att vi inte kommer någon vart i några frågor. Delvis beror det kanske på att ingen egentligen har haft en klar majoritet av väljarstödet - socialdemokraterna är största partiet, men deras förslag kan fällas av alliansen som totalt sett är större. Det blir något slags stillestånd där ingen blir riktigt nöjd och väljarna känner sig lurade.
 
Andra skäl till ilska är de mer globala problemen, som hur politiken förs i EU, transatlantiska handelsavtalet, den vacklande ekonomin, avlyssningshistorier, miljöhot, terrorism och Rysslands muskelflexande.
 
Dessutom har vi inhemska problem som vi inte är vana vid, som sjunkande skolresultat, privatiseringar som inte fungerar, statliga förlustaffärer, korrumperade politiker (vilket vi kanske alltid har haft, men inte alltid känt till), en sjukvård som inte har nog med resurser, poliser som inte klarar av att lösa brott (eller ens själva hålla sig till lagen), för få bostäder, för få dagisplatser, en äldrevård i vilken de äldre svälter ihjäl, pensionspengar som försvinner, för få jobb, för liten statskassa, för höga eller låga skatter beroende på vem man frågar, etc.
 
Men allt detta bleknar inför det faktum att stora delar av sveriges befolkning inte klarar av att sätta alltihop i perspektiv till vad som faktiskt händer i världen, vad statistik och forskning faktiskt säger, och vad som historiskt ALLTID HAR HÄNT när ett samhälle råkar ut för samma eller liknande probem.
 
Det finns inte en väldefinierad och lättidentifierad fiende
som det räcker att stoppa för att man skall kunna lösa alla problem.
 
Problemen som rör t ex ekonomin, när ekonomikrisen beror på hundratals andra faktorer och sverige som land inte kan påverka ens hälften av dem, beror inte på en sak, en grupp personer eller en kategori av människor, och har aldrig gjort. Det är väldigt lätt att falla för lögner som säger att det finns en sådan fiende (kommunister, terrorister, E-ämnen, Illuminati, Satan...), men även om det är effektivt att få med sig många människor med hjälp av förenklad skrämselpropaganda så är det inget vi tjänar på i längden. Eftersom skrämselpropagandan aldrig visar vad det egentliga problemet är.
 
Något som statsvetare och historiker däremot vet är att ett land alltid far illa av stora ekonomiska klyftor. Det är naturligtvis ett komplicerat problem att tackla, men mycket av det vi lider av idag skulle avhjälpas av att vi minskar de socioekonomiska problemen som stora delar av befolkningen lider av. Och vet vi vad som inte skapar minskade klyftor och bättre förutsättningar för de mest utsatta? Ja, fördomar och förtryck.
 
Jag pratar naturligtvis om sverigedemokraterna, för även om man bortser från järnrörsincidenter och verklighetsfrämmande retorik, så är det ett parti som ljuger för Sverige. De har inte bara fel, de hittar gång på gång på statistik som gång på gång bevisas vara felaktig, men trots det framhärdar de i sin politik.
 
De ljuger om hur stor invandring vi har, hur mycket pengar den kostar (när flera rapporter visar att vi faktiskt tjänar på den) och hur stor brottslighet den orsakar. De ljuger om sin politik, och röstar ner en budget de själva lovat sina väljare att stå för, för att kunna genomdriva den enda fråga de egentligen bryr sig om. De ljuger om att de värnar om demokrati när de håller riksdagen gisslan för att de 12,9% av sveriges befolkning som röstade på dem skall få sin vilja egenom gentemot de 87,1% som inte gjorde det.
 
Missförstå mig rätt, andra politiker ljuger också. Och sverigedemokraterna är knappast ensamma om att ha fel i sakfrågor eller ha våldsamma och lättlurade väljare. Och jag kan förstå att det är lätt att förtjusas av ett parti som vill tala om något som andra vägrar ta i med tång, som sätter sig på tvären i det ljumma käbbel vi tröttnat på hos våra politiker, som visar att de är missnöjda med hur saker och ting är.
 
Problemet är inte att de har fel, problemet är att de inte bryr sig om att de har fel, utan ångar på ändå. Det är väldigt praktiskt att säga att allt som inte är sant svenskt är ett potentiellt problem, för då kan man succesivt ändra gränsen för vad som är sant svenskt tills bara de man gillar passar in i definitionen. Och ett parti som står för detta, och dessutom tar lätt på våra demokratiska principer, kommer att bli farligt. Sådana partier har i alla tider varit farliga, inte bara för dem de vänder sig emot (även om det är illa nog), utan för hela landet.
 
Det blir bisarrt för mig att vuxna, bildade människor förleds så lätt av nostalgi över sina barndomsjular och midsommarstänger, när det är uppenbart att samhället idag inte ser likadant ut som det gjorde för bara tio år sedan, än mindre 40 eller 100 år sedan. Att en 60-åring har en annan bild av hur Sverige "alltid har varit" än en tonåring är ganska uppenbart, men det ignoreras helt eftersom man aldrig behöver definiera det. Sanningen är såklart att det inte går att definiera ett folk eller ett lands traditioner eftersom det alltid förändras, och det är naivt att tro att man skulle kunna stanna tiden på just den här geografiska ytan när resten av världen är i ständig förändring. Vad som är än mer naivt är att tro att allt skulle bli bättre om man gjorde det.
 
För några år sedan trodde jag att sverigedemokraterna hade en poäng. Sedan insåg jag vikten av källkritik och förstod att de hade fel. Då trodde jag att deras väljare bara blivit förledda, eller röstade på dem på grund av ett missnöje med andra politiker, att de i grund och botten inte tycker illa om invandrare utan bara såg vissa brister i den politik vi för.
 
I ljuset av den senaste tidens händelser måste jag dock säga att det verkar som om en tiondel (eller till och med en femtedel) av Sveriges befolkning är rasister. Antingen det, eller också är de så lättskrämda att de lyssnar på falsk skrämselpropaganda trots att det går emot deras egentliga åsikter. De är antingen villiga att skuldbelägga oskyldiga människor för att de ser fel ut, pratar fel eller kommer från fel plats, eller också är de villiga att tumma på sina principer om demokrati, mänskliga rättigheter och tolerans till fördel för att känna sig säkra - trots att de har fel. Samtidigt som de ställer sig bakom någon jävla tjomme som tar sig friheten att definiera vem du är, vilken nationalitet du tillhör och vilka traditioner du isåfall följer.
 
De väljer att ta ett Sverige som vi älskar, och göra om det till en kall och hård plats byggd på en mentalitet som svenskar i regel inte har, med traditioner som svenskar i regel inte följer, och invånare som i regel inte finns, där varken de faktiska invånarna eller rationalitet får plats. Det är landsförräderi.
 
Det gör mig arg.

RSS 2.0