Karaktärskoncept II

Skisser och kladd...

 
 
 
 
 
...och det färdiga konceptet.
 
 
...och en fågel.

Rädsla för förändring

Coca Cola gör en reklamfilm där en av amerikaner älskad sång sjungs på flera olika språk, och amerikanerna rasar över att en nationalklenod blir besudlad med något så icke-amerikanskt som icke-engelska. (Flera av dem verkar förvisso ha blandat ihop sången med andra sånger, och många kan uppenbarligen inte själva skriva korrekt på det språk de så ilsket slår vakt om, men det verkar vara mindre viktigt.)
 
Kvinnor reagerar mot kvinnoförtryck och får utstå en shitstorm av motreaktioner vars enda syfte verkar vara att sätta de besvärliga feministerna på plats och få dem att inse att deras plats är faktiskt i köket, och att de skall utstå förnedring och förakt tills de lär dig att de minsann inte kan komma här och ha en egen åsikt om hur kvinnor porträtteras - för det är en åsikt som är reserverad för män, och för dem som inte vill förändra rådande samhällsnormer.
 
Stora delar av befolkningen upprörs över övervakning, hemliga partibidrag, valkampanjer med maffiatendenser, och politiker svarar svävande, undvikande, eller inte alls - politikerna som vi gett förtroendet att fatta de beslut som vi, folket, röstat för att de skall fatta (eller inte fatta).
 
Miljöhot, krig, svält, sinande naturresurser, ökande klyftor och ekonomiska katastrofer - människorna viftar med sina orosflaggor och de som har makt och råd att göra något åt saken - ofta de som orsakade orosmomenten till att börja med - svarar med att hänsynslöst tysta ner, svartmåla, köra över och ignorera, samtidigt som de tjänar mer pengar (med argumentet att om de har mer pengar så kommer alla att få det bättre, när det enda de tycker sig ha råd att avvara är fler skuldsedlar).
 
Blir du förvånad? Bitter? Bedrövad?
 
Fenomenet är inte det minsta förvånande, egentligen. Och alltihop handlar om samma sak. Den som har en åsikt, en resurs eller en maktposition, kommer nästan garanterat att försvara den med näbbar och klor. Människor är i allmänhet rädda för förändringar, och väldigt territoriella. När de har något de värnar om är alla nyheter ett potentiellt hot - även om det kanske inte egentligen har med saken att göra.
 
Tänk dig en amerikan som hela sitt liv blivit inpräntad i att Amerika är det absolut bästa som någonsin hänt mänskligheten, och amerika i det här sammanhanget är likställt med ett engelskspråkigt, vitt medelklassamhälle, där alla utomstående blir överlyckliga över att få en del av kakan - och gör allt i sin makt för att konformera till vad bagarens vilja. När något som då representerar det här konceptets innersta väsen görs om till något så främmande som exakt samma sak fast på ett annat språk, så kanske idén tar form att någon kan göra sig en egen kaka, vilket skulle devalvera värdet av den inhemska kakan, och frånta bagaren hans makt. Läskigt. Rädslan kanske är oigenomtänkt, omotiverad och felriktad, men förståelig.
 
Samma sak gäller könsdiskriminering.
När en samhällsgrupp vant sig vid att livet är på ett visst sätt och att man har vissa fördelar, så är det klart att medlemmarna ur denna grupp försvarar det som de lärt är rätt och riktigt sedan barnsben, nämligen att de har rätt till de fördelar de har, och att det är så det skall vara. (Detta gäller inte bara de män som anser sig ha rätt till en högre lön, mer respekt, mer friheter eller beslutsrätt över kvinnors kroppar och åsikter. Det gäller även de kvinnor som anser att de ensamma har rätt att få sina behov tillgodosedda, få gratis middagar och drinkar, vinna i diskussioner, slippa dö i krig och i tunga arbeten, spendera mer tid med sina barn, uttrycka sina känslor, få hjälp med sina problem, ha problem.... för som ni kanske har märkt är det inte bara män som överöser den feministiska debatten med könsstereotypiska idéer och sexistiskt dravel. Och som ni kanske har märkt är det inte bara kvinnor som lider av det.)
 
Och givetvis kommer en multimiljardär som gjort sig storkovan på att utvinna råolja inte att titta på döende arter och förgiftade byar och plötsligt ångra sig och byta bana. Jag ställer mig tveksam till att någon som hunnit spendera hela sitt liv och tjänat miljarder på just det bara kan har råkat missa alla tecken på vad som skett under processens gång - antingen har samvetet redan dövats eller också fanns det inte där från början. Eller - vilket är lika troligt - så är det ekonomiska territorie man tillskansat sig ett territorie man är rädd att förlora. Och människor är väldigt bra på att rättfärdiga sitt beteende när det kan leda till att de slipper förlora något de arbetat hela sitt liv för. Eller när de slipper ändra en åsikt som cementerats under många år - för då skulle de ju erkänna att de har fel. Och det är ju mycket värre än att vägra ta chansen att lära sig vad som är rätt.
 
Men det teritoriella beteendet är inte nödvändigtvis av ondo. Det är helt naturligt och mänskligt, och goda människor, med rätt avsikter, gör det också - de försvarar det goda och det rätta med näbbar och klor och lutar sig på sina moraliska stöttepelare som ingen ondska i världen kan rasera.

Det blir opraktiskt först när man tillåter rädslan att förblinda en, eller när man biter sig fast vid ett tillstånd som kanske inte är fördelaktig, egentligen; ett tillstånd man bara tror är viktigt, för att det är så det alltd har varit.
 
Att världen ser ut som den gör kanske är tragiskt, men det gör inte att kampen är meningslös. Vi får bara vara beredda på motståndet. Och glöm inte att skälet till att du upprörs över alla hemska nyheter som beskriver hur hemsk världen är, är att någon annan tyckt att världen varit hemsk till att börja med, och valt att berätta om det. Du är inte ensam.
 

RSS 2.0