Styla dig till en bättre människa

Ibland blir man arg på saker man låtit passera förbi hundra gånger utan att reagera. Senaste tiden har det blivit en del slötittande på TV, och ett av programmen som jag brukar ignorera är:
 
Trinny och Susannah stylar om (X)

Det handlar om två kvinnor med "smak" som går runt och hittar kvinnor "utan smak" på diverse olika platser i världen (senast Norge, tror jag), för att rädda dem från deras uppenbart dåliga självförtroende och brist på stil.

För en kvinna som klär sig i cargobyxor och t-shirt, inte färgar håret varje månad och inte ägnar minst en halvtimme varje morgon åt att sminka sig, är ingen riktig kvinna. Och hon lider av det. Och behöver hjälp.

Jag kan förstå varför programidén är så tilltalande för kvinnor, och varför programledarna kanske faktiskt tycker att de gör något bra. Kulturellt har vi en tendens att se på kvinnor som den fula ankungen, där värdet ligger i att "du kan minsann också vara vacker", och när du väl är vacker, ja det är då du har nått upp till din fulla potential. (Betänk alla filmer där nördtjejen blir stylad till att bli den nya baldrottningen, Greasetjejen, prinsessan, Miss America, etc. Och det faktum att det i programmet Top Model bara finns kvinnor - om man bortser från fotograferna och domarna - trots att det finns manliga modeller.) 
 
Men, i den här kontexten är det väl bra att hjälpa tjejer att nå upp till de drömmar som ändå redan finns där.

ELLER?
 

För det första är skönhet subjektivt, och i det här samhället når inte ens supermodellerna upp till idealet (eftersom de bilder de poserar på blivit retuscherade in absurdum i nästan alla fall).

För det andra har i alla fall inte jag godkänt någon bestämmelse som säger att en kvinnas värde utgår ifrån hur högt andra skattar hennes utseende.

Det tragiska i de här programmen är inte i första hand att de existerar (mer om det senare), utan att programledana i många fall har rätt; skälet till att den mjukisbyxeklädda arbetartjejen står med armarna i kors och inte vågar köpa klänningar är att hon faktiskt har dåligt självförtroende, och upplever sig själv som otillräcklig i förhållande till det kvinnliga idealet. När hon så får hjälp att klä sig "som en kvinna" inser hon att "jag är ju också vacker" och BAM så mår hon bättre och orkar ta tag i sitt liv.

Men jag vill gråta lite.

Varför blir jag upprörd över det här? Allt det är är ju en kvinna som hjälper en annan kvinna att trivas med sig själv? Och att hon mår dåligt är ju faktiskt inte de andra kvinnornas fel, det är ju männen som skapat idealet? Eller?

Nä.

Om du har dåligt självförtroende för att du inte passar in i det kvinnliga idealet är det fucked upp. Inte för att du är för dålig på att sminka dig, utan för att det är absurt att en kvinnas självvärde skall utgå ifrån hur väl hon lyckas likna en väldigt speciell typ av kvinna (i det här fallet photoshopsupermodellen), oavsett hur de kvinnorna ser ut.

"Ja men nu är det så" kanske du säger "och då får man göra det bästa av det, kvinnorna i programmet blir ju faktiskt gladare."

ARGH.

Se på samhällstrukturerna som en boxningsmatch. För att "lyckas", och ha ett värde, måste du spöa Mike Tyson.

Programledaren närmar sig dig i ringen och ser att du tvekar.
"Hon är uppenbarligen inte säker på sig själv", säger hon.
"Det syns att hon inte tycker att hon är stark nog, men jag skall nog se till att hjälpa henne så att hon inser att hon har ett värde, som kvinna".

Vad gör då programledaren för att hjälpa dig i denna till att börja med absurda situation?
Hjälper hon dig att utveckla ditt självförtroende på ett relevant sätt, genom att träna muskelstyrka och boxningsteknik med dig, så att du i alla fall kan känna att du gjorde ditt bästa? Nej. Säger hon "vet du vad, det här är egentligen jättelöjligt, det finns inget värde i att spöa Mike Tyson. Där är dörren, gå ut och lev precis som du vill istället."?
Nej, hon ger dig en pistol.
 
Smink och styling gör dig starkare och mer självsäker på samma sätt som en pistol gör dig starkare och mer självsäker; utan den är du precis lika dålig på att slåss som förut. Det enda det enda smink gör, är att göra kvinnor beroende av smink.

När jag var femton och började sminka mig fick jag "bättre självförtroende", eftersom folk sade till mig att jag såg bra ut då, när de aldrig sade det annars. Så jag sminkade mig, och tyckte bättre om mig själv, men när jag tvättat bort sminket kände jag mig istället ännu mer osäker.
 

HUR ÄR DET BÄTTRE SJÄLVFÖRTROENDE?

I vilken värld har smink och styling en positiv effekt på kvinnors självförtroende, när många kvinnor är rädda för att visa sig osminkade för sin partner, gå osminkade till affären för att köpa mjölk, eller sitta i en skolbänk osminkad och läsa en bok?
 
Och det är på den här punkten som stylingprogram och de stackars kvinnorna som blir hjälpta till skönhet och acceptans faktiskt gör skada. Är det inte mycket bättre att istället för att bibehålla rådande samhällsstrukturer och ideal, och förstärka dem, ge kvinnor verktygen för att fucking ta sig ur det?

Det finns inget egenvärde i att ha en klänning som gör att brösten ser större ut medan midjan ser mindre ut, bara för att du råkar ha just bröst.

Det finns inget egenvärde i att ha mer markerade läppar, slätare hy, mörkare ögonfransar etc, för att du råkar ha två x-kromosomer.

Den enda fördelen du som kvinna har idag av att följa dessa normer, är att du blir mer accepterad och får mer uppskattning. Du får alltså fler poäng i det magiska spelet och en textrad som säger "nu har du lyckats i den sociala hierarkin, du ser bra ut (läs: liknar en photoshopsupermodell liite mer) och folk kommer att uppskatta dig för hur bra du är, som snygging". Det säger ingenting om ditt värde som person, vad du gör för din omgivning, hur bra du är på ditt jobb, hur väl du uppfostrar dina barn, hur intelligent du är, vilken humor du har, hur stark du är, hur framgångsrik du är PÅ NÅGOT ANNAT PLAN.

Ändå är det det vi tycker att kvinnor skall sträva efter.

Det ligger som en skugga över allt annat kvinnor gör, oavsett om du väljer att följa normen eller inte. Det är ett så irrelevant och dumt kriterie att döma en annan människa efter att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Även i de fall en kvinna blir uppskattad för det hon faktiskt gör (istället för hur hon ser ut) så kommer hon att dömas delvis efter hur hon ser ut. Och i många fall kommer hon att porträtteras mer som en "snygg kvinna", än en framgångsrik individ.

Hävda inte att det är biologiskt. Att kvinnor är genetiskt programmerade att vilja ha mäns ytliga uppskattning, och att män är programmerade att bara se en kvinnas yttre. För det är inte som att vi - även om det nu skulle vara så - inte gör vårt bästa, som samhälle, för att förstärka detta ytterligare. Och proppar in en massa skönhetsideal och "du duger som du är - om du är populär och snygg" i barnfilmer och TV-program.

Och vet du vad? Det är inte männens fel. För det är jag, som sminkade mig, det är Trinny och Susannah, som uppmanar andra att göra det, och det är kvinnorna som tittar på programmet, som tillåter att det är som det är.

RSS 2.0