Der Steppenwolf

När jag var yngre var jag sådan att jag helst upplevde världen genom sidorna i en bok. Det var mitt nöje, min kunskap, min fantasi och min verklighet; helst av allt somnade jag med en bok i mitt knä och lampskenet i ansiktet. Sedan hände något - jag kanske fick ett liv, eller fler bekymmer, vad vet jag - och jag slutade läsa nästan helt.

Då och då dyker de emellertid upp igen, de där fantastiska, fantasieggande, insiktsfulla  - eller bara hysteriskt roliga, sorgliga eller spännande - de sublima upplevelserna, i skepnad av en bok. Det är dessa böcker som får en att se saker man aldrig sett, som kan ställa hela ens världsbild på ända och samtidigt roa, tjusa och trollbinda läsaren. Jag är inte säker på om jag minns ens hälften av de böcker jag läst, men jag minns upplevelserna av dem. Upplevelsen kan sedan återupplivas i nästa fantastiska bok, vilket är vad som skedde idag.

För ett tag sedan fick jag Hermann Hesses Stäppvargen.
Det var en försenad julklapp, hitskickad av min vän, X. Han, och många andra kloka individer, har tipsat mig om denna bok under ganska lång tid, men jag har aldrig gjort slag i saken och läst den. Nu hade jag dock ingen anledning att låta bli, och till min lycka insåg jag att det här en av dessa fantastiska böcker som man har svårt att lägga ifrån sig, men som man fasar för att läsa ut då man vill hålla kvar vid berättelsen så länge som möjligt. Nu är jag hallvvägs, och sörjer redan att den inte är längre än den är.

Med tänkvärda visdomar, klarsynta betraktelser och en lidelse som så starkt slår igenom och får gensvar hos läsaren - om inte hos alla så åtminstone hos mig - blir denne bok definitivt den största trösten på länge. (Jag känner mig utvald! Jag känner igen mig! Det är underbart!)

Egentligen är det kanske dumt att gå händelserna i förväg och glädjas över en bok jag inte ens har läst ut, och dessutom skriva om den. Men nu är jag lycklig - jag har ju hälften kvar att se fram emot! Tack ni intellektuella som delar med er av era visdomar, tack författare, konstnärer, och filosofer - tack X!

Skriftspråket kan tala till en människa så som inget annat språk kan.

Kommentarer
Postat av: funforce.blogg.se

de flesta stora titlar finns numera på ljudböcker har du testat det? det är jättesmidigt för då kan man göra andra saker samtidigt som man "läser" (lyssnar) på boken. tvätta t.ex. :)

2009-01-27 @ 21:50:55
URL: http://funforce.blogg.se/
Postat av: Ajju

Well att läsa att att få ta del av det mest svåråtkomliga tankarna hos en annan individ.



Så varför inte glädjas :)



Dessutom skriver vi ofta om saker som inte är slutförda så ingen större fara för skam där.



Jag är också i form av Sorg/orolighet då jag snart skall separeras från min tillfällig insperationskälla :/



Hoppas slutet blir njutbart!

2009-01-27 @ 23:09:09
Postat av: Admin

Funforce:

Jag har aldrig lyssnat på en ljudbok (förutom kassettbanden med inspelningar av barnböcker när jag var liten), men det är å andra sidan själva läsningen jag uppskattar så mycket. Att själv se hur meningsuppbyggnaden ser ut, få ta del av det finstämda i skriftspråket, dra egna slutsatser av tonfall och sinnesstämning, att helt och hållet gå in i boken med full uppmärksamhet - detta kan jag tänka mig försvåras när man lyssnar till någon annans högläsning. Det kan förstås finnas fördelar med det också, som du säger, men det är inte det jag är ute efter i en bok.



/Hymnodi

2009-01-28 @ 21:28:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0