Höstväg

Akvarell och kol, 35x25 cm.

 

 

Det är höst - nästan vinter - och mörkret sänker sig över Sverige. Jag skall inte förneka att jag påverkas av vädret, men det är vackert, och jag är kär och lycklig. Ensamheten är smärtsamt ensam förstås, men i mörkret finns ett slags lugn som gör att hetsjakten på ljus och omedelbar glädje inte känns lika livsviktig. Det är okej med ett nedtonat mörker i en stillsam ensamhet, och jag kan fascineras av naturens färgsprakande död i lugn och ro; hösten är fantastisk, dyster eller ej.


Kommentarer
Postat av: Ajju

Lite halvtrist att hösten verkar ha tagit med dina funderingar i sin sömn dock. Hoppas saker går ann!

2009-10-10 @ 13:53:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0